Bloggen

Bloggen

Lite om bloggen Bloggen

Det händer mycket på en dag. Allt som händer kan få en stor betydelse även om det är en ganaska liten händelse.
Den här bloggen kommer att innehålla en del av mina synpunkter, kommentarer och åsikter. De handlar om vad som helst som "är på tapeten" skulle man kunna säga.
Har du synpunkter och vill kommentera mina inlägg är du välkommen att göra det.
Vi hörs!

En enkel fråga

Alla möjliga synpunkterPosted by Bengt Isacson Tue, February 10, 2015 17:32:49

Jag påstår att alla organisationer (föreningar, företag, församlingar etc.) behöver stanna upp ibland och tänka efter var de befinner sig. Ställ bara frågan: "Vad håller vi på med?" så kan den inte lämnas obesvarad. Skulle svaret bli: "Vet inte." är de verkligen dags att stanna upp en stund och tänka efter.

Pröva tanken och frågan så kan vi återkomma till fler synpunkter sen.



Heliga Guds moder

Alla möjliga synpunkterPosted by Bengt Isacson Sun, December 21, 2014 13:54:45

I dag har jag predikat om Jesus och Maria. Bifogar filen.




Känslor och existensiella saker

Alla möjliga synpunkterPosted by Bengt Isacson Mon, November 17, 2014 16:06:37
Under ganska lång tid har vi fått höra och lära oss att det är nyttigare och bättre med ekologiskt odlade livsmedel. Många butiker har t.ex. inga giftiga bananer längre utan säljer enbart ekologiska.
Så dimper det ner ett forskningsresultat som tre professorer och ytterligare en forkare på Sveriges lantbruksuniversitet kommit fram till. De hävdar att det kan bli katastrof om vi lägger om livsmedelsproduktionen till enbart Ekologisk.
Tja, vad ska man tro. Med min hemsnickrade logik kan jag tänka mig att det ändå måste vara bättre att äta mat som är mindre gifitg än den som är mer giftig. Men det kanske är något jag inte förstår.
I alla fall avslutar DN sin artikel om det aktuella forskningsresultatet (publicerad på nätet i går) med att citera Lars Bergström (en av forskarna) om säger "Att prata om känslor och existensiella saker när det gäller naturvetenskap, tycker inte jag hör hemma på ett universitet." Men det måste väl i alla fall vara så att en god och nyttig mat är en förutsättning för hela existensen. Men som sagt, det kanske är något jag inte förstår.
I mitt arbete som själavårdare får jag ta del av människors liv. Vad de känner och upplever. Det vill säga de stora frågorna - de som rör själva existensen. Jag brukar tänka: Hur mäter man en känsla? Hur mycket väger ångest? Hur ska man kunna ta mått på kärleken? Hur ska jag kunna redovisa betydelsen av ett själavårdande samtal i siffror och tabeller?
Nåja, det kanske är som Lars Bergström säger att den typen av frågor jag ställer inte hör hemma i naturvetenskapen men så är ju också naturvetenskapen begränsad om den inte kan ta med känslor och existensiella saker.

Vuxentempot

Alla möjliga synpunkterPosted by Bengt Isacson Thu, November 13, 2014 16:29:20
När jag läste ledaren i Sändaten #45, av Sofa Walan blandade sig mina känslor. Jag förstår och håller med om hennes reflektion och synpunkter. Jag tycker att hon sätter fokus på ett mycket vikitgt ämne och hon gör det rikigt bra (tack Sofia).
Rubriken är "Vuxentempo pressar barn". Sofia Walan ställer frågan: "Varför lär vi våra barn att leva i ett tempo som vi själva blir sjuka av?" Sen beskriver hon hur familjerna jagar och pusslar för att få ihop vardagen med alla tider som ska passas och och så långt kan jag också känna igen mig från tiden när jag fick förbereda, påminna och skjutsa barnen till det ena och andra. Men så sätter Walan fingret på en viktig punkt. "En annan bov i stressdramat är ambitionsnivåerna. Vare sig det gäller barnkalas, klassfester eller halloweendräkter så är den oskrivna regeln att det ska vara extremt avancerat, häftigt och storslaget." Till yttermera visso försöker föräldrarna skämta bort verkligheten eller göra något kul av alltihop vilket ytterligare ökar på stressen.
Jag blev så inneligt glad när jag hörde om familjen där dottern bestämt att "gå halloween" med en klasskompis och föräldrarna talade med flickan och klasskompisens föräldrar om skilnaden mellan Allhelgona och haloween (det är ju förresten ett intressant tema i sig). Det som gladde mig var att nämnda föräldrar inte tog på skygglapparna och ohejdat gick in i galenskapen.
Sofia Walan tar stöd hos hjärnforskaren Martin Ingvar och journalisten Gunilla Eldh som talar om de fyra s:en som ett stort problem för skolbarn. De fyra s:en är: stress, stillasittande, sömnbrist och socker. Jag tänker på det senare, sockret. Jag tycker själv om karameller och godsaker men har förstått hur farligt det är. Så nu har jag, i det närmaste, slutat med sötsaker. Och i affärerna exponeras godiset, ibland med extra stark belysning, på en av butikens absolut bästa platser, närmast kassan. "Sug på den karamellen" så återkommer jag med mer synpunkter (gnäll) från en gammal man.

Ensam med sina egna tankar

Alla möjliga synpunkterPosted by Bengt Isacson Mon, August 25, 2014 09:00:50
I morse fick jag ett e-brev (säkert är det fler som har fått det samma). Skribenten uppmanade mig (oss) att våga vara i min egen hjärna. Han hänvisade till en serie undersökningar som visar att de flesta människor inte vågar vara ensamma i ett rum, med sina egna tankar i mer än 6 - 15 minuter. Jag kan förstå att det blev ett sådant resultat, samtidigt som det skrämmer mig.
Ibland åker jag buss till och/eller ifrån jobbet. Då ser jag att de flesta av resenärerna, som sitter inom mitt synfält, pillar på mobilen. En kanhända läser tidningen men de flesta SMSar eller kollar FB. Så ner med telefonen i fickan i tio sekunder och så upp med den och pilla igen.
Jag känner mig lite gnällig när jag läser det jag skrivit men jag tror att vi behöver våga vara ensamma med våra egna tankar i stället för att fly in i telefonernas obegränsade värld. Inte bara någon gån ibland, utan ofta.

Röra och beröra

Alla möjliga synpunkterPosted by Bengt Isacson Fri, July 04, 2014 09:57:31

I mitt arbete möter jag många människor som drabbats av sorg och har då märkt att många saknar att bli berörda. Så läste jag om en forskare som har gjort en studie på effekterna av massage i samband med sorg. Eftersom jag också är massör (sensibia.se) tog jag kontakt med forskaren, Berit Seiger Cronfalk, och fick tillfälle att träffa henne och samtala om hennes avhandlling, "Being in safe hands - The experiences of soft tissue massage as a complement in palliative care. Intervention studies concerning patient, relatives and nursing staff" (Karolinska Institutet 2008).
Att massage har goda effekter det visste jag förut, men att det innebär så mycket gott var intressant att höra. Dessutom av en seriös forskare.

Jag började själv söka runt lite i litteraturen och har befunnit mig i en mycket intressant och häftig värld. Vikten av att vi rör vid varandra har trätt fram som i eldskrift på en klarblå himmel.

Nu funderar jag på hur det ska bli att kombinera mina båda proffessioner, Själavårdaren och Massören. Men det ska bli intressant.

Vad gör det med oss?

Alla möjliga synpunkterPosted by Bengt Isacson Tue, July 01, 2014 11:31:11
Knepig fråga det där. Kan erkännas och vän av ordning skulle säkert replikera med en motfråga: Vad betyder"det"? Berättigat.
Mitt resonemang blir så här: Vi utsätts hela tiden för olika stimuli. En del är goda andra är det inte - men de påverkar oss.
Exempelvis: Du går på den kombinerade cykel- och gångbanan (lämpligheten i en sådan kombination kan diskuteras) när det kommer en tjej på en EU-moppe i, jämförelsevis, hög fart en halvmeter från dig. Det gör något med dig. Du kanske blir rädd eller arg eller du bestämmer dig för att skriva en insändare i tidningen om att EU-moppar inte borde få köra på en kombinerad cykel- och gångbana. Men händelsen gör något med dig.
Eller: Du promenerar genom någon av stadens parker och ser skönheten i planteringar och blomsterarrangemang. Några barn leker och du hör hur de skrattar så det bubblar i bröstet. Det gör något med dig.
I morse när jag gick till jobbet passerade jag enrédörren tillsammans med en man. Han hade en sådan där kombinerad mikrofon och hörsnäcka som kommunicerar med telefonen via "blåtand" eller på något annat sätt. Då kom tanken i min hjärna: Vad gör en sådan mackapär med den mannen? Han slipper hålla telefonen vid örat, inte långt från hjärnan. Han slipper strålning och annat skit. Men han är ständigt beredd att svara i telefonen. Visst gör det väl något med honom. Eller tar jag fel?
Omedvetet påverkas vi när vi exponeras av olika stimuli. Frågan är bara hur vi ska kunna bli medvetna om det.

Tanke och handling

Alla möjliga synpunkterPosted by Bengt Isacson Wed, May 07, 2014 16:21:50
Det är ofta jag hör (och säger själv också för den delen) inledningen till en utsaga: "Jag tänker ..." eller omvänt som avslutning på en mening "...tänker jag". Det poppar alltid upp modeord i vårt språk, men när det gäller "tänker jag" och "Jag tänker" använder vi dem på ett annat sätt har jag noterat (eller skulle jag sagt tänker jag?).
Det blir som en s.k. "Brasklapp" att använda "tänker jag". Det är bara en tanke och ingenting som jag egentligen behöver stå för. Jag har ju bara tänkt det.
Jag skulle naturligtvis kunna tänka mig att "tänker jag" uttrycker en pågående process. Någonting som inte är klart än men som jag prövar, men den tanken tänker jag fortfarande på.

Ett annat uttryck som är väldigt frekvent är uttrycket "Ett tänk!" Kan det verkligen heta så? Jag tycker inte det men om Fredrik Lindström påstår att det är en utveckling av språket (för det lär han visst ha sagt) så är det väl så. Själv tycker jag att det är att lyfta upp en tanke på en allt för ytlig nivå. Ett "tänk" blir som ett "stänk". Man bara "duttar" till vid en tanke. Och tänk om vi plötsligt skulle komma djupt ner i våra tankar. För att inte tala om våra känslor (men det är ju en helt annan sak). Eller om vi skulle tilllåta oss att fördjupa oss i vad någon annan tänker.


"Ni borde ha varit hemma hos oss" har jag både hört och sagt med tillägget "...men vi har tänkt på er". Det är ju tanken som räknas brukar vi konstatera, men är det inte handlingen som räknas? Att vi faktiskt och fysiskt gör det där besöket vi tänkte göra så många gånger?
Förr i tiden kunde någon lämna sitt visitkort vid köksingången och det räknades som ett besök. Det kanske kan vara ett "tänk"? I dagens samhälle torde det gå lika bra med ett SMS, kan jag tro. Eller ska vi lägga ifrån oss mobilen, paddan och fjärrkontrollen och i stället ta cykeln och bokstavligen göra det där besöket, skriva det där brevet eller möjligen ringa i stället för SMS:a?

Om jag får säga det själv, så tycker jag att det är något att tänka på.

Next »